Metric är ett mycket intressant band enligt min åsikt. Jag tycker om deras sound. Det är grunge med BlocParty-känsla. Framförallt tycker jag att Emily Haines röst är fantastisk. Hon påminner ganska mycket om Garbages Shirley Manson.Metric är ett Kanadensiskt band som bildades 1998. Deras förra skiva, Grow Up And Blow Away har gått varm i min stereo och mina förhoppningar på nya plattan Fantasies var skyhöga. Tyvärr når inte Fantasies samma höjder men håller måttet ganska bra. Samma smutsiga electrorock känsla finns fortfarande där men något saknas som jag inte kan sätta fingret på. Kanske är den nya plattan lite för hårt producerad? Detta brukar dock inte vara ett problem för mig men emellanåt känns nästan allt lite för perfekt, enkelheten saknas. Det första spåret, Help I'm Alive är mycket bra och likaså, Sattelite Mind och Stadium Love, som för övrigt är en av de hårdare låtarna. Men trista ballader såsom Collect Call och Twilight Fantasies går bort. Varför kan de inte koncentrera sig på den tempofyllda rocken som de gör så bra? Dock kommer jag spela denna skiva en hel del. Den passar utmärkt på fester med gäster som vill ha upptempomusik, efter sex, sju öl skulle till och med jag kunna tänka mig att röra på höfterna till denna skiva.
MySpace * YouTube * Officiell Hemsida * Wikipedia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar