The Stand (Pestens tid) kom ut redan 1978. Denna nyutgivna och förlängda version kom ut 1991, 500 sidor längre. Utgåvan från 1978 hade blivit ordentligt saxad av redaktörer som inte trodde läsekretsen klarade av verkets omfång. King har här ett utförligt förord där han motiverar de extra 500 sidorna. Han tycker att de behövs för att bygga karaktärerna och göra dem mer levande, något som den första utgåvan har kritiserats att brista i.
Jag vet inte riktigt vem som ska bli sugen på att boken efter en sån här recension för det känns lite som att antingen älskar man King och då har man kanske redan slukat utgåvan från -78 eller så är det inte riktigt ens påse och då kanske nästan snarare 1200 sidor avskräcker, men nu har jag ju klämt mig igenom den då tänker jag ju fan recensera den.
Historien är en rätt enkel sak. En elak pest bryter ut. Alla dör. Plågamt. De få överlevande grupperar sig i två läger. Onda mot goda. Gud mot Satan. Showdown. Inga snåriga eller tricksiga vändningar. Man får följa en stort galleri av personer från innan pesten bryter ut och till slutet i ett rätt makligt tempo. Det skulle kunna bli väääldigt segt men boken är vansinnigt bra skriven, speciellt när man slipper svensk översättning. Bara det att jag orkat läsa nästan 1200 sidor bör ju ge en text högsta betyg.
Språket har kanske ingen högkulturell nobelpris-aura över sig men King har ett otvunget flytande språk uppblandat med mycket slang och populärkulturella passningar och det ger mig en känsla av realism, att det är vanliga männisor som man följer. Det är dessuom ett coolt och snyggt språk. En mening som "- They haven´t paid me much, he said, skating up to the edge of the lie but not quite over it." är ju guldstjärna i min bok.
Jag gillar dessutom att karaktärerna är mänskliga på det sättet att de goda inte är några uppläxande änglar eller att de flesta "onda" inte är genomonda, depraverade sjukisar med lätt pedolfila drag (Hej Stieg Larsson...). Det ger Kings värld en lite mer intelligent inramning.
Jag tycker att boken annars handlar mycket om konflikten mellan rationalitet och tro. Karaktärerna i boken blir tvungna att ge upp sina resonerande förnuft och börja tro. Tro på Gud och Satan och deras faktiska makt, påverkan och existens. Glöm allt vad samhälle, logik och planering heter. Gör vad Gud vill att du ska göra, hur ologiskt det än verkar vara. Det känns lite som själva motsatsen till mitt liv och vårt samhälle. Jag kan inte komma på nåt läskigare.
Tveksamt om jag pallar läsa 1200 sidor av Stephen..
SvaraRadera